hjrncrasch.blogg.se

Hej underbara ni... Den här gången smällde det hårt, vet inte hur jag ska ta mig upp igen, som jag skrivit förr så har jag ju aldrig varit självdestruktiv ( trots att det är vanligt med mina diagnoser ) men ärligt just nu hatar jag mig själv så jävla mycket !!! Jag bygger upp mitt liv, tränar, äter rätt, umgås med fina människor, håller tider, tänker ekonomiskt,,, ja name it !!! zandra fixar allt under sina ljusa perioder.. Men sen!! Jag står där på toppen och mår så jävla bra, och vad gör jag ?? slänger mig ner, utan skyddslina eller fallskärm .. Jag svävar i det blå kastar pengar runt mig, shoppar nya kläder och framför allt jag festar, hur jävla dum får man vara som dricker ahlkohol med all denna medicin som finns i min kropp!! Visst är det kul, det är underbart jag älskar att dricka bubbel, feströka, dansa, skratta och umgås... Men snälla, det räcker nu !!! jag är trasig, jag är inte som alla andra , måste verkligen stanna upp och inse det !!!! vill bygga upp, vill klättra högt, men viktigast av allt jag vill kunna stanna kvar.. Hur gör man ? hur lär man sig att stanna? Jag har en dröm och en önskan, jag har fortfarande kraft och vilja, jag vet att med dessa saker kommer man långt, kanske inte ända upp till toppen, men tillräckligt långt. Ju högre upp man klättrar desto mer stormar det, jag orkar inte längre slåss mot stormen, vindarna är för starka och jag faller gång på gång ... Jag tror det finns en liten klippa halvägs upp i berget, den ligger i lä och inga stormar eller kalla vindar når dit, jag tror jag kan luta mig tillbaka på den klippan, känna lugn och harmoni, den kan bli min trygga borg, där hjärta och själ kan finna ro.Men jag vet även att den enda som kan få mig att stanna där och inte klättra vidare är jag själv!! jag måste sluta söka efter kicken och inse att det gör ont och falla, en dag kanske jag slår mig så hårt att det inte går att resa sig igen