Saknar att känna !!

En dag en vecka eller en månad !! Jag vet inte och jag bryr mig inte .....  Och ni ska veta mina vänner att jag saknar det, saknar känslan av att känna, Hat, kärlek, oro, ångest, glädje !! vad som helst...
 Strunta i att lev, focusera istället på att överleva.. Andvänd din hjärna så att du slipper överanstränga ditt hjärta, planerar man sina dagar in i minsta detalj, så funkar det hyfsat.... Du måste le ibland för att omgivningen inte ska tro att du inte är där, skratta på det rätta stunderna, och focusera hundra procent på att verka intresserad och hängiven !! Men varför spela ett spel, tänker ni väl ?? va dig själv och visa att du mår dåligt, dom som finns runtomkring dig accepterar dig som du är annars är dom inte värda dig..... Mmmm så kan man tänka, och visst är det så !! men har man som jag varit nere i mörkret så länge, så blir man jävligt trött på sig själv när man alltid ska låta andra trippa på tå runt en och vara så jävla accepterande och försiktiga... Nej usch jag tänker spela glad och närvarande så länge jag orkar, inte bara för min egen skull utan mest för dom människor som lever runt omkring mig... Hur jävla kul är det igentligen och vakna upp bredvid en blek hålögd fru varenda morgon, död blick och så jävla tom och tråkig !!! Fyfaan stackars Richard, klart jag försöker med hela min kraft att ge honom den kärlek och respect han förtjänar trots att det kräver mera kraft än jag besitter i min lilla kropp för tillfället !!!! Men som jag alltid brukar säga,, när man tror att man gett allt man har så finns det alltid minst lika mycket kvar, för en människas reservtank rymmer mera än man tror, jag lovar för jag har kört på reserven ett bra tag nu och jag rör mig fortfarande frammåt.
 
 NÅGRA SMÅ RADER FRÅN NATTEN !!!
Kl är är snart tre !! Jag vet att jag borde sova, vill så gärna sova.... Mörkrets krafter har omslutit mig och driver mig allt längre bort från sömnen jag så väl behöver... den påminner mig om allt det onda i världen, försöker skrämma mig och hotar med att ta dom jag älskar !!! jag vet att jag fantiserar att allt bara är en ond känsla då jag i mitt tillstånd svävar mellan vakenhet och sömn... Tabletten jag tog för en stund sen har börjat verka, men jag kan redan känna att den inte kommer hjälpa mig till full ro inatt, om jag har tur dämpar den iallafall den värsta oron och låter min trötta kropp få åtminstånde ett par timmar sömn... jag skriver på ett gammalt papper jag hittade på hyllan i vardagsrummet, pennan rör sig och skriver ner mina tankar men jag förstår inte hur jag kan skriva när jag knappt ser pennan framför mig, vem formar mina ord och vem skriver dom sedan på det gamla skrynkliga pappret som ligger på bordet framför mig,,, Nu hugger oron tag i mitt hjärta igen och jag känner att det blir tyngra att andas, jag måste få luft och öppnar upp balkongen på vid gavel.... Den kalla höstluften slår i mot mig, gatorna utanför gapar tomma och tysta, löven som tidigare i höst sprakade så mäktigt på trädens kronor, ligger nu i blöta högar längs trottoaren.... alla har vi våra glansdagar !!! Jag stänger dörren om mig, kryper upp i soffan och känner att tröttheten nu blir allt starkare inom mig, även om jag vet att det är en falsk sömn en kemisk blandning som får min kropp att falla i ro ett tag, så tar jag med glädje i mot dessa timmar av vila..... Sov gott mina änglar :) En viktig tanke !! Kom ihåg att dina riktiga vänner/ familj är dom står kvar där när alla andra vänder dig ryggen, dom som kan skratta med dig när du är lycklig men ochså kan gråta med dig när allt känns svårt... Jag hoppas ni i min närhet vet att jag älskar er, även de dagar jag inte ens vet om det själv <3

Förvirrande !!

Hur kan man vara så full av tankar men samtidigt så jävla tom, likt ett vilset barn i en djup mörk skog irrar jag omkring, söker efter något som kan få mig att förstå, men hur ska jag finna när jag inte vet vad jag söker efter ?? finns det verkligen ett svar på alla frågor ? ett slut i varge saga ? Räddar alltid prinsen den vackra flickan från den eldsprutande draken ? Jag tror vi alla vet att så inte är fallet, men det flesta väljer att inte tänka på det... En vacker mor sittande i det rosa fluffande volangrummet, läser en saga om en ung flicka som räddas av den ståtliga prinsen, dom gifter sig och lever lyckliga på slottet i alla sina dagar... Den lilla flickan hoppar ner från moderns knä och klär sig i sin lilla klänning hon för sakta sin lilla tiara genom håret och väntar hoppfullt på framtiden.... Förstå mig rätt, det är underbart att växa upp med den drömmen, det gjorde jag nog själv ( dock inte i prinsessklänning och tiara ) men jag undrar just hur många unga fliockor som får den sagan som sin verklighet !!!
 
Hur kan jag ha ett sånt jävla kontrollbehov, men samtidigt vara så okontrollbar ???
Jag har inte längre kontroll över mig själv, skäller och exploderar för det minsta lilla. Häromdagen exploderade jag rejält, mina känslor skrämde även mig själv den här gången.. Gång på gång har en människa handlat orätt mot min son ( jag vet att man skyddar sitt barn men i detta fall finns det svart på vitt ) Jag sökte iaf upp den här personen och berättade vad jag tyckte om allt och hur mycket jag ogillade hennes dåliga attityd !!! Människan kunde inte ta det som en vuxen, hon bröt ihop och tog till flykt istället.... Ok är det jag som är den onda nu eller ? den iskalla och känslolösa bitchen som vaktar mina barn med mitt eget liv, som går genom eld om det behövs !!!
Så här är det !! När det gäller mina grabbar finns inga regler som jag måste följa, jag gör det på mitt sätt och tar gladeligen konsekvenserna efter mitt handlande, dock vill jag säga att jag inte gjorde något som ingen annan mamma skulle gjort... PEACE AND LOVE !!
 
Men fortfarande återstår en känsla och ett handlande jag inte kan förstå mig på själv, något jag inte kan hantera eller stå för... Varför skriker jag så ofta åt den jag älskar, kräver mer än jag vet att han är benägen att ge, ställer frågor som jag vet att han inte har svar på, letar efter nått han sakt, nått som kan tyda på att han inte älskar mig längre... Om han ger mig ett ord, skriver jag direkt en lång roman fylld av intriger, svek och misstro, endast byggd på mina fantasier utan någon som helst grund att stå på, taget ur luften och sedan omvandlats till något fult....Hur fan kan jag lägga ihop ett och ett och sedan utan några tveksamheter våga påstå att det blir tre,, när jag och alla andra vet att det självfallet blir två... Ååå vad jag ångrar mig efter jag haft dessa perioder,, hur kan han han acceptera detta och gång på gång förlåta mitt hemska beteende och mina hårda ord.... Zandra brukar han säga !! jag känner dig så väl, dina ord når mig inte jag stänger av för jag vet att du samtidigt är den underbaraste som finns och din kärlek övervinner allt annat...
 
Den totala makten, den totala kontrollen den kommer jag aldrig att möta,, den finns inte och den har aldrig funnits... Men jag vet även att en strimma ljus kan lysa upp ett helt rum, att även om rosens taggar är vassa är den ochså vacker.. allt i livet är relativt och inget är gratis, du måste ge för att få och du måste våga satsa trots att dina odds inte alltid är dom högsta. Kärlek och respekt <3
 
 
 
 

Värsta bästa skådisen !!

Hej vackra ni!! länge sen jag skrev,, eller igentligen inte, jag skrev ett långt inlägg häromdagen, det var mycket känslor och många hårda ord som bubblade i min kropp, likt ett sovande odjur som väckts ur en lång sömn sprutade orden ur mig som glödande brännhet eld.. Jag skrev och skrev utan att igentligen veta om vad !! Men vet ni vad som hände ?? när jag tillslut skulle publicera inlägget råkade jag istället trycka på radera och allt försvann.. Jag tror att det finns en mening i allt som sker, och det där inlägget var nog inte meningen att pupliceras, fråga inte varför, för jag har inte en jävla aning om vad jag skrev den där natten, säkert bara en förvirrande känsla dåligt översatt i ord och sen nerprintat på data.Vem vet och igentligen vem fan bryr sig !! Känslorna ville ut, behövde ta plats i form av ord, hävda sig, på nått vis bli sedda och uppmärksammade !!! Ja jag vet inte det var iaf skönt att få skriva av sig.. Vet ni ?? Jag borde fan bli skådespelare, alltså på riktigt ! I flera veckors tid har jag rent ut sakt mått som ett jävla as, jag har varit omgiven av människor jag älskar, skrattat, skojat och myst med den bästa familjen, de underbaraste vännerna och den finaste släkten man kan önska sig, men endå har jag inte kunnat känna någon glädje... VARFÖR !!! Mina ögon kan glittra mina läppar kan le, men mörkret i min själ den kan ingen se.. Ja jag vet så där går inte den där lilla dikten eller citatet !! jaja whatever kalla den va ni vill, skiter i vilket, men skulle jag skriva " sorgen i mitt hjärta kan ingen se " då skulle jag bara ljuga, jag har ingen sorg i mitt hjärta, vet inte ens om jag har nått hjärta överhuvudtaget, hur kan man veta om det sitter kvar ?? jag får ju ingen kontakt , hur mycket jag än försöker... Hat, kärlek vad som helst ge mig ett tecken på att du inte lämnat mig !!! jävla skit, jävla hjärta. Apatisk är det rätta ordet för mig just nu, eller kanske levande död. Jag gör helt enkelt det som måste göras, styrd av något som inte besitter förmågan av känna.. Jag fortsätter spela min roll , jag lovar att jag gör det bra.. Värsta bästa skådisen !! det är jag det.Jag vill härmed välkomna er in i ingen mans land !!! Här finns ingen början och inget slut, heller ingen glädje eller sorg, jag flyter på ett tungt moln högt över marken... Under mitt moln ser jag mina nära och kära röra sig, dom skrattar, pratar och umgås, jag ser ochså mig själv sittande runt bordet tillsamans med dom andra, jag skratar ochså!! mina läppar formar ord och mitt kroppspråk är så närvarande och fyllt utav värme och kärlek... Så jävla konstigt eftersom jag själv flyter omkring här uppe!! vem är det då som sitter där med mina vänner ??? Det måste vara min autopilot min lilla inprogrammerade robot som slår igång när mitt eget batteri dött !! har den även lånat min kropp eller är det bara en kopia !! ett plagiat av mig själv ??? Ingen vet och lika bra är nog det, för hur det än är så sköter den sitt jobb, min lilla Zandra kopia.. Och min själ då ?? ja den får väl ligga där på det tunga mörka molnet och försöka ladda upp batterierna igen.. Jag skulle vilja förklara men jag vet inte hur !! Som i Lördags tillexempel, jag satt och tittade på så mycket bättre jag var helt själv hemma och min blick var som fastnaglad vid tv rutan, jag vet inte om jag låtsades titta eller om jag så gärna ville se programmet ( mitt älsklingsprogram) ja iallafall så satt jag där i soffan och trodde att jag tittade... Efteråt fick jag ett mess av en kompis som frågade vad jag tyckte om programmet, hon var alldeles lyrisk och menade att jag bara måste ha älskat Ugglas låt, jag lixom skyddade mig själv tror jag ( eftersom hon visste att jag satt och tittade på programmet ) så jag skrev tillbaka att den var helt underbar att alla låtar var suveräna... Efteråt gick jag in på datan och tittade på programmet och upptäckte till min fasa att jag inte mindes en enda låt inte en enda detalj hade fastnat,, sådana saker kan skrämma mig så otroligt mycket,jag vet att jag försvinner att jag tar min flykt upp till ingen mansland, att det inte var jag som satt där i soffan i lördagskväll... Jag vet, jag vet, jag vet !!! men det skrämmar mig så in i helvete att veta att jag inte har kontroll över min egen kropp och själ, tänk om den en dag styr mig fel eller om datan hakar upp sig eller rent av går i tusen bitar ?? Är det klokt att lägga sin kropp i händerna på en maskin ??? kanske ska jag sluta tänka så mycket, inte oroa mig för framtiden, låta ödet styra mig istället .... Förvirrad och orolig, tankspridd och misstänksam men framförallt så jävla tom !!! min kropp saknar sin själ så det gör ont, min själ är så frysen och ensam däruppe, tillsamans är dom starka tillsamans skapar dom mig.. Så säg mig !! vem fan är jag nu ?? Ett ganska så förvirrande inlägg, en spegel av min själ, hur kan jag förvänta mig att mina ord ska vara logiska och att ni ska hitta en röd tråd i mitt inlägg, när jag själv inte ens är här !!