Förvirrande !!

Hur kan man vara så full av tankar men samtidigt så jävla tom, likt ett vilset barn i en djup mörk skog irrar jag omkring, söker efter något som kan få mig att förstå, men hur ska jag finna när jag inte vet vad jag söker efter ?? finns det verkligen ett svar på alla frågor ? ett slut i varge saga ? Räddar alltid prinsen den vackra flickan från den eldsprutande draken ? Jag tror vi alla vet att så inte är fallet, men det flesta väljer att inte tänka på det... En vacker mor sittande i det rosa fluffande volangrummet, läser en saga om en ung flicka som räddas av den ståtliga prinsen, dom gifter sig och lever lyckliga på slottet i alla sina dagar... Den lilla flickan hoppar ner från moderns knä och klär sig i sin lilla klänning hon för sakta sin lilla tiara genom håret och väntar hoppfullt på framtiden.... Förstå mig rätt, det är underbart att växa upp med den drömmen, det gjorde jag nog själv ( dock inte i prinsessklänning och tiara ) men jag undrar just hur många unga fliockor som får den sagan som sin verklighet !!!
 
Hur kan jag ha ett sånt jävla kontrollbehov, men samtidigt vara så okontrollbar ???
Jag har inte längre kontroll över mig själv, skäller och exploderar för det minsta lilla. Häromdagen exploderade jag rejält, mina känslor skrämde även mig själv den här gången.. Gång på gång har en människa handlat orätt mot min son ( jag vet att man skyddar sitt barn men i detta fall finns det svart på vitt ) Jag sökte iaf upp den här personen och berättade vad jag tyckte om allt och hur mycket jag ogillade hennes dåliga attityd !!! Människan kunde inte ta det som en vuxen, hon bröt ihop och tog till flykt istället.... Ok är det jag som är den onda nu eller ? den iskalla och känslolösa bitchen som vaktar mina barn med mitt eget liv, som går genom eld om det behövs !!!
Så här är det !! När det gäller mina grabbar finns inga regler som jag måste följa, jag gör det på mitt sätt och tar gladeligen konsekvenserna efter mitt handlande, dock vill jag säga att jag inte gjorde något som ingen annan mamma skulle gjort... PEACE AND LOVE !!
 
Men fortfarande återstår en känsla och ett handlande jag inte kan förstå mig på själv, något jag inte kan hantera eller stå för... Varför skriker jag så ofta åt den jag älskar, kräver mer än jag vet att han är benägen att ge, ställer frågor som jag vet att han inte har svar på, letar efter nått han sakt, nått som kan tyda på att han inte älskar mig längre... Om han ger mig ett ord, skriver jag direkt en lång roman fylld av intriger, svek och misstro, endast byggd på mina fantasier utan någon som helst grund att stå på, taget ur luften och sedan omvandlats till något fult....Hur fan kan jag lägga ihop ett och ett och sedan utan några tveksamheter våga påstå att det blir tre,, när jag och alla andra vet att det självfallet blir två... Ååå vad jag ångrar mig efter jag haft dessa perioder,, hur kan han han acceptera detta och gång på gång förlåta mitt hemska beteende och mina hårda ord.... Zandra brukar han säga !! jag känner dig så väl, dina ord når mig inte jag stänger av för jag vet att du samtidigt är den underbaraste som finns och din kärlek övervinner allt annat...
 
Den totala makten, den totala kontrollen den kommer jag aldrig att möta,, den finns inte och den har aldrig funnits... Men jag vet även att en strimma ljus kan lysa upp ett helt rum, att även om rosens taggar är vassa är den ochså vacker.. allt i livet är relativt och inget är gratis, du måste ge för att få och du måste våga satsa trots att dina odds inte alltid är dom högsta. Kärlek och respekt <3
 
 
 
 

Kommentera här: